Hem till  Industrihistoriska föreningen i Västerås.

Länk till denna artikel finns i "Standardisering - intressant och utmanande", som ligger under Internetboken / Berättelser & anekdoter.

Personligheter och temperament i IEC-arbetet

Del 3 av en artikelserie i sex delar författad av Sören Bååth 2003, publicerad 2015.

I arbetet med att utarbeta en IEC standard ingår att hantera olika åsikter i sakfrågor. Ibland kan motsättningarna vara stora och besvärliga att överbrygga. I de allra flesta fall kan arbetet och diskussionerna trots detta föras i en saklig ton utan alltför stora konflikter eller känslomässiga utbrott. Argumenten för och emot måste få ventileras ”i botten”, och därefter brukar det vara möjligt att nå, om inte full konsensus, så åtminstone en acceptans av den minsta gemensamma nämnaren. Numera, med de nya arbetsmetoderna, sker denna process i oftast inom arbets- och projektgrupper, men tidigare var det vanligt att fler frågor, både större och mindre, diskuterades och avgjordes i kommittéerna. När så skedde kunde ibland känslorna svalla, och jag minns några sådana tillfällen.

Vid ett sammanträde med SC 17B i Bryssel i slutet av 1960-talet behandlades några av den första generationens standarder för lågspänningsapparater. Ordförande för kommittén var då Björn Kiessling från Sverige (Sverige har haft ordförandeposten i SC 17B sedan 1967) och sekreterare var Raymond de Maistre från Frankrike (Frankrike har haft sekreterarposten sedan kommittén bildades). de Maistre var fransk greve och en gentleman av den gamla stammen, utbildad vid prestigeskolan École polytechnique, och med erfarenhet som kommendant under det franska Vietnamkriget, det s.k. Indokinakriget, som pågick under flera år ända fram till 1954, då fransmännen slutligen drog sig ur. Han var en synnerligen kunnig och effektiv sekreterare med sydländskt temperament, och han avskydde långpratare och oordning i största allmänhet.

Möte med argument. Källa: motor-kid.com

Vid detta sammanträde behandlades bland annat en fråga där starka motsättningar förelåg, ovanligt nog inte mellan olika länders representanter utan inbördes inom den franska delegationen. En av delegaterna, han var från Electricité de France, var oense med de övriga i den franska delegationen och envisades att argumentera emot deras och de flestas åsikt. Detta är givetvis emot reglerna: ett land måste tala med en röst (även om olika personer kan vara språkrör). Det hela blev småningom generande för Frankrike, men man kunde inte få honom tyst.

Då exploderade de Maistre: han samlade ihop sina papper, förklarade att han inte kunde fungera som sekreterare när ett sådant fullständigt oacceptabelt brott mot reglerna skedde och tågade helt sonika ut ur salen! Detta inträffade på eftermiddagen den tredje och sista dagen av detta sammanträde. Både Björn Kiessling och kommittén i övrigt blev givetvis överraskad och förbluffad, men jag måste beundra Björns behärskning och kontroll av situationen: han tittade på klockan, konstaterade att det var tid för kaffepaus och sade: ”May I request the French Committee to provide a new secretary for the rest of the afternoon”. Så skedde också, en av den franska delegationens medlemmar intog sekreterarstolen efter pausen. Men när vi i arbetsgrupperna senare skulle ta hänsyn till kommitténs beslut vid omarbetningen av dokumentet hade de Maistre inga noteringar från de sista timmarna av sammanträdet!

Temperamentsutbrott är nog vanligare i arbetsgruppsarbetet, även om de också där är relativt ovanliga. Ungefär vid samma tid som den tidigare incidenten var den engelska delegaten i flera arbetsgrupper Tom Wintle, teknisk direktör i ett medelstort brittiskt controlgear-företag. Han var en mycket kunnig tekniker men hade också en stark känsla för den kommersiella verkligheten. Vid ett tillfälle blev han irriterad över den vändning diskussionerna tog, då de i hans mening alltför mycket rörde tekniska petitesser som bara kostade pengar. Han utbrast då: ”You think we are in the business of making controlgear. This is not so, we are in the business of making money. Controlgear is just the means by which we are making money”. Värt att begrunda!

Jag kan nog inte heller helt friskriva mig från ett och annat temperamentsutbrott under de över trettio år jag deltog i IEC-arbetet, kanske mer när jag var yngre och impulsivare. Några utbrott ångrar man efteråt men inte alla. Ett som jag inte ångrat var följande:

Under många år var Danmarks huvuddelegat i SC 17B Karl Lerstrup, även ordförande i en arbetsgrupp där jag var medlem. Han var en mycket kunnig man från Laur. Knudsen AS, som tidigare hade varit professor vid Danmarks Tekniska Högskola i Köpenhamn. Möjligtvis därför höll han ofta föreläsningar i stället för diskussionsinlägg. Detta skall emellertid inte uppfattas så att man kunde avstå från att lyssna till hans inlägg, det vore fel. Då och då i sina föreläsningar kom han med mycket viktiga inlägg som måste beaktas vid arbetet, konsten var bara att hålla uppmärksamheten uppe så man inte missade dem. Vid det aktuella tillfället hade jag begärt ordet och framförde mina argument. Lerstrup började emellertid genast samtala med personen som satt bredvid honom utan att ta någon hänsyn till mig eller dem som faktiskt ville lyssna på vad jag hade att säga. Det var ingalunda första gången han betedde sig så, men denna gång blev jag verkligt förbannad. Jag drämde knytnäven i bordet och sade: ”Have I been given the word? If so, would you please shut up!”. Till vår förvåning och glädje var han sedan faktiskt återhållsam med sitt pratande resten av mötet. På omvägar fick jag senare höra att de Maistre med förtjusning berättat om episoden för sina kollegor i den franska nationalkommittén.

Slå näven i bordet Bang. Källa: http://www.art-saloon.ru/, licens: Free download.

Vi övriga i Lerstrups arbetsgrupp fann så småningom att arbetet gick snabbare på eftermiddagen. På den tiden bjöd nämligen alltid värdlandet på en arbetslunch med generöst med vin. Resultatet blev att Karl var betydligt mindre aktiv efter lunchpausen, och föreliggande arbetsuppgifter kunde då snabbt avverkas innan han piggnade till igen.

Ringargården 2001-12-04

Sören Bååth

Denna artikel är licensierad enligt Creative Commons CC BY 4.0.

 Till del 4: Värdet av handgriplighet som argument i IEC-arbete.