Hem till  Industrihistoriska föreningen i Västerås. Denna artikel "Stadssilhuetten" ligger under Internetboken / Stadsutvecklingen

I denna hemsida finns flera intressanta historier t.ex. om Aseas äldsta historia i:  Asea 1891 - 1905 som handlar om Turbinhuset, filaravdelningen och verkstäder,  ASEA 1930 - 52 som handlar om Relä, verktyg och isolation, två berättelser om Aseas motorfabrik i Ryssland 1929 - 1932: Jaroslavl 1 och  Jaroslavl 2, om Asea och ABBs kraftfulla chefer från Curt Nicolin till Percy Barnevik i:  35 år - från Nicolin till Barnevik och  35 år - utskrattad om Aseas robotar i:  robot Asea och  den refuserade roboten och  ASEAs kontor och verkstäder i Västerås. Därutöver boken om  Jonas Wenström, samt ett flertal DVD-skivor, se  DVD till salu.

Klicka på ett kapitel i innehållsförteckningen så kommer du dit direkt.

Tornen i stadssilhuetten

Sammanställning baserad på sakunderlag av Sven Olsson, Erik Svensson, Bertil Tideström och Olof Ytterberg. Nedtecknat av Hans Stackegård 2005.

Innehåll

  Inledning
 Domkyrkotornet
 Vattentornet
 Aseatornet
 Stadshustornet
  Fjärrvärmeskorstenen
 Skrapan

Inledning

Stadssiluett Staden Västerås tecknas av dess silhuett från Mälaren. Den silhuetten har utvecklats under industriepokens 1900-tal. Man kan räkna till sju eller åtta monumentaltorn i staden vid millennieskiftet.
Detta är historien om sex av dem.

Domkyrkotornet

Domkyrkotornet Domkyrkotornet Illustrationen t v är från Beskrivning öfver Vestmanland, 1754 av Olof Grau.
 
Efter branden 1691 byggdes ett nytt torn på domkyrkan efter ritning av Nicodemus Tessin d y.
(Foto: Tord Säfvestad)

Domkyrkotornet i Västerås fanns långt före 1900-talet - det är 300 år gammalt - och har varit signum för staden mera än domkyrkan själv. Det har trots sin träkonstruktion trotsat flera stadsbränder sedan sin tillblivelse under Nicodemus Tessins d y penna efter det fatala blixtnedslaget 1691.

Vi saxar ur Olof Graus "Beskrifning öfver Vestmanland", 1904 års utgåva:
"År 1691 den 9 Maji uppbrände en häftig ljungeld de förberörde Tornen på Domkyrkan, en stor del av Koppartaket, samt Capitelhuset … År 1693 blef des nu warande prägtiga Torn, som ej på många ställen lärer finna sit like, upbygdt efter den i byggningskonsten wida namnkunnige Herrens, Riks-Rådets, Grefwe Nicodemi Tessins upgifne ritning, hwilken byggnad Högstsalig Konung Carl den XI påkostadt."

Det betydde mycket för Västerås utveckling att kung Karl XI var så storslagen i sin tanke om Mälardalens framtida betydelse, att han lät Tessin, som just slutfört arkitektarbetet på det nya slottet i Stockholm, också få stå för utformningen av samlingspunkten i borgarstaden Västerås. Dessa idéer fick väl kungen på sina hästskjutsfärder till och från Kungsörs kungsgård. Än i denna dag är domkyrkan den mest besökta evenemangslokalen i staden.

Det berättas, att stadens borgare inte litade på tornets säkerhet och att man undvek att gå och vistas inom dess fallradie. Säkert är, att tornet är stadens mest rörliga. Det kan svaja upp till en meter vid stark vind, men eftersom träkonstruktionen är flexibel tål tornet dessa utsvävningar.

Klangen från tornets klockor har blivit vida känd under 1900-talet genom nyårsringningarna från Sveriges alla domkyrkor till Sven Jerrings kommentarer.

Tillbaka till toppen

Vattentornet

Vattentornet Vattentornet på Djäkneberget ritades av Erik Hahr 1932.
(Foto: Tord Säfvestad)

Vattentorn illustrerar varje stads utveckling från by till organiserad tätort. I Västerås silhuett refererar "Vattentornet" gärna till det vattentorn som höjer sig över Djäkneberget, stadens lunga. Det är 30 m högt, byggt i tegel, och rymmer 1600 m3 vatten. Ritat av arkitekt Erik Hahr 1932 stod det för stadens topptillskott av dricksvatten fram till år 1954, då man på Skallberget byggde ett nytt och större vattentorn att betjäna invånarna i Västerås stad.

När Vattentornet på Djäkneberget blev färdigt år 1934 uppgick stadens folkmängd till 29 500 personer. Den steg till 52 000 personer år 1952. Stadens befolkningsökning hängde intimt samman med Aseas expansion. Vid Aseas etablering i Västerås 1892 uppgick folkmängden till 8500 personer för att 1920 ha stigit till 30 600. Den folkmängden förblev stabil till år 1930 för att sakta stiga med några tusen fram till 1935 och till 38 600 invånare år 1940. Sedan steg befolkningstalet med ca 1000 personer per år i efterkrigstidens expansion för att år 1952 alltså vara uppe i 52 000 och kräva nytt vattentorn.

Antalet västeråsare var 1965 uppe i 89 000 och ökade sedan till dagens ca 120000 genom kommunsammanslagningar. Tätortens befolkningstal har länge varit stabilt runt 100 000 och det är ju detta, som har betydelse för kravet på vattentornskapacitet.

Vattenkonsumtionen inkl försäljning till industrin och läckage uppgick år 1920 till 90 liter per person och dygn och steg kraftigt till 275 liter 1950. År 1980 var den 360 för att faktiskt ha reducerats till 350 l/person och dygn år 2000. Detta illustrerar både hur levnadsstandarden i industristaden höjts från 1920-talet till våra dagar, men även dagens medvetenhet och sparkampanjer.

Tegeltornet är väl känt för västeråsaren, men vad som är mera okänt är, att vattnet till en början togs från ån ovanför kvarndammen och pumpades upp från vattenverket, som fortfarande finns bevarat efter att ha genomlevt en epok som mekanisk verkstad innan det i dag kommit till ro som stadens mest skorstensförsedda privatbostad.

1950-talets vattentorn blev däremot inte samma utropstecken på Västerås silhuett. Det syns knappt ovanför talltopparna på Skallberget. Tidningsinsändare anmärkte på, att det inte ritades högre och mera landmärkesmässigt som i t ex Örebro eller Kuwait. Orsaken är, att det nya och gamla vattentornet skulle samverka som kommunicerande magasin för stadsnätet. För att inte kräva interna pump- eller tryckstationer måste ytnivån vara identisk och då blir det snarare en lägre bassäng än ett högtorn.

Att förutsättningarna är olika illustrerar vänortsbesök av Ålesunds stadstekniker. Nya vattentornet presenterades och visades. Då kom en fundamental fråga: "Hvad brukes et vantorn til?" I det bergiga och befolkningsglesa Västlandet med höga berg och strilande källådror behövdes varken reservoarer eller tryckgivare.

Det nya vattentornet har både vattenkapacitet och restaurang, men i silhuetten råder ännu det gamla.

Tillbaka till toppen

Aseatornet

Asea-tornet Aseas huvudkontor var inflyttningsklart 1919. Stadsarkitekten Erik Hahr hämtade inspiration till formgivningen av det karakteristiska tornet från ett slott i Bayern.
(Foto: Tord Säfvestad)

I boken  Industriminnen skriven av Asea-Präntarna visas Asea-tornets bayerska slottsförebild och den tidstypiska ansökan om byggnadslov.

Den byggnadsintresserade kan förutom det karakteristiska tornklotet kanske dra paralleller mellan tegelstruktur, form och plåtskoning på tornbasen för Aseatornet och Stockholms Stadshus. Detta kan mycket väl vara en relevant iakttagelse. Det är nämligen så, påpekar Bertil Tideström, att den arkitekt, som gjorde detaljarbetet för Erik Hahr kom direkt från Östberg i Stockholm där han arbetat med samma detaljplaner och ritningar för stadshuset.

Tillblivelsen av Aseas Ottarkontor och dess torn var mycket dramatisk eftersom kostnaden var kontroversiell och delade styrelsen. Att bolaget skaffat sig en mycket dynamisk och viljestark ledare i Sigfrid Edström demonstreras kanske mest explicit just genom hur han drev igenom Ottarbygget (och samtidigt Villa Asea). Bolaget ombildades nämligen 1917 med en styrelse innehållande endast de av de gamla ledamöterna, som röstat för Ottarbygget. Trots att Asea räknar sin födelsedag till 1883 anger därför Patent- och registreringsverket bolagets tillblivelse till 1917.

Aseatornet byggdes alltså före 1920 och har en mycket karakteristisk form med sin stora klotformiga kupol ovanför klockan. Den är nästan som en grekiskortodox kyrka.

Det stora klockuret har kanske förlorat något i betydelse sedan stämpelkorten avskaffades på 90-talet, men det är otaliga jäktade mötesdeltagare i hela hierarkin som sprungit uppför entrétrappan på tok för sent till ett väntande möte. Det är många direktionschaufförer som suttit löst beträffande körkortet i ansträngningarna att kompensera för hopplös tidsplanering, men sedan också fått sitta under tornet i timmar för att invänta ny avgång till nästa omöjliga tidsplan.

Kontorsbygge i kvarterat Ottar På den här bilden på Ottarkontoret sett från Vasaparken syns både det höga Aseatornet och det mindre tornet under vilket viktiga beslut togs.

Det kuriösa är, att när en Västeråsaseat talar om vad som händer "i kloka tornet" är det inte alls Ottars klocktorn som avses utan det mindre tornet i änden på södra flygeln. Det är nämligen här som direktionen och främst vd huserat och beslut i tornet är därför synonymt med vd-beslut för att inte tala om de ibland nervösa dragningar som skett där.

För staden har Aseatornet mer än något annat varit den fysiska identiteten för stadens industri och det är otaliga förtjänstplaketter, diplom, idrottspris, matsedlar och almanackor som präglat och myntat tornet som företagets logo vid sidan av den namnlogo som då och då förändrats.

Asea medalj Asea medalj för plikttrogen gärning 40 år 1977.
(Foto: Ulf Kjellsson)

Det finns några bilder på utsikten från det då nybyggda Aseatornet i  Kontor och verkstäder norrut och åt nordost under kapitlet "Mimerverkstaden" och åt sydväst under "Sigurdområdet".

Tillbaka till toppen

Stadshustornet

Stadshustornet Stadshustornet, taget från Skrapan.
(Foto: Tord Säfvestad)

Om Erik Hahr var arkitekten för 1920- och 30-talen, så blev Sven Ahlbom 40-och 60-talens.

De mest framstående byggnaderna under hans penna var stadsbiblioteket och stadshuset.

Stadshusets tillblivelse behandlas på annan plats i vår skrift, men i stadssilhuetten är det förstås inte huset utan stadshustornet som är en central apostrof.

Tornet är verkligen förankrat i historien eftersom stadens berömda svartbrödrakloster fanns just här och Gustaf Vasa slog sönder vintunnor på just denna plats före slottsstormningen. Det finns mängder av arkivbilder från utgrävningarna, men kanske beklagar vi i dag, att man inte frilade 40-talets klosterutgrävningar för framtida beseende så som man gjorde på Helgeandsholmen.

En expanderande kommunaladministration tvingade till bygget och stadshuset blev med Västerås mått monumentalt. Inte minst tornet bidrar till det pampiga intrycket. Det beskrivs i de flesta turistbroschyrer för staden och vi skall inte upprepa allt. Stadshustornet - färdigt 1960 - har genom klockspelet försett stadslivet med en ytterligare dimension. Det är en tillfredsställelse och en gemensamhetskänsla för stadens borgare att igenkännande notera, när det är dags för den lilla lunchkonserten från tornet.

Stadsarkitekten erkände aldrig, att den förgyllda utsmyckningen på tornets södra sida var en stilisering av hans egna initialer S A, men tanken ligger nära till hands och ryktet dog aldrig.

Byggkommittén bestod av Gustaf Olsson, drätselkammarordf, Erik Svensson, fastighetsnämndens ordf, fastighetschefen Gösta Elghuvud och Sven Ahlbom. Just före ett möte berättar Erik, att han ställde frågan till Gustaf Olsson. "Nej det har jag inte hört" sa Gustaf. Sen gick frågan till Sven Ahlbom, som log underfundigt och sa att han också hört att utsmyckningen tolkats som en signering. Sven förklarade, att så ser det ut bara för dom som inte vet. "Det är i själva verket en kvinnlig och en manlig symbol." Litet väl personligt markerad är tydligen utsmyckningen trots allt, för en annan skröna är, att skisserna på tornet från början verkligen hade bokstäverna S A i guld i fyrkantig stilisering. Ahlbom tvingades avstå från denna odödlighetssträvan och bokstäverna kompletterades till två kvadrater ovanför varandra som på vilken digital sifferskärm som helst i dagens samhälle. Nåväl. Oavsett logo har Sven Ahlbom ritat ett streck i den Västeråsskymningen med sitt torn för all framtid.

Läs mer om handikapprampen framför stadshuset i  Samhällsplanering för handikappade.

Tillbaka till toppen

Fjärrvärmeskorstenen

Fjärrvärme-skorstenen Kraftvärmeverket sett från Johannisberg.
(Foto: Tord Säfvestad)

Vi måste inrymma fjärrvärmeverkets skorsten från år 1969 i stadens silhuett. Inte därför att nödvändigtvis varje uppstickande bygge skall med (Silon förbigår vi med tysthet) utan därför att man här ser vad som kan göras arkitektoniskt av en normalt direkt missprydande, men ack så nödvändig konstruktion.

Genom att bygga den med räfflad stränggjutning ända upp till toppen och ha en spartansk färgutsmyckning med streckbelysning ges intryck av tornbyggnad snarare än simpel skorsten. Den inbyggda belysningen är välkänd för varje sjö- och flygfarare. Vi har nu kommit fram till Pelle Bolin som Västerås stadsarkitekt.

Tyvärr kommer man aldrig att kunna skriva lovord om den nu senast uppförda biobränsleskorstenen, som just är ett simpelt spiralförsett plåtrör. När vi avbetalt den pannan kanske vi har råd att göra något mera tilltalande även av den silhuetten.

Läs mer om  Kraftvärmen i Västerås.

Tillbaka till toppen

Skrapan

Skrapan 2 Skrapan 1 ByggPaul lyckades få Skrapan invigningsklar 1990, då Västerås firade sitt 1000-årsjubileum
(Foto till vänster: Västerås stadsarkiv, till höger: Tord Sävestad

Skrapan var dömd att forma ett stilbrott i stadens silhuett genom sin höjd, 81 m, och framför allt att den är helt i glas. Kanske behövs ytterligare någon modern tornbyggnad för att ge balans i silhuetten.

Skrapan är ByggPauls år 1990 invigda monumentalbyggnad och företagets finalverk före byggkrisens kollaps. Den tillkom i den svenska byggboomen på 80-talet som när denna kollapsade nära nog knäckte landets ekonomi. Skrapan knäckte i varje fall ByggPaul eller snarare moderbolaget Paul Andersson, som fick omkonsolideras. Dramatiken i raset av fastighetsvärdena slog naturligtvis mot pågående nybyggen med förstärkt kraft och i Västerås var inte bara Skrapan under uppförande utan hela det jättekomplex som heter Aros Congress Center.

Skrapan med sitt storhotell var planerad att tillfredsställa Aseakoncernens allt intensivare globalisering med defilering av en aldrig sinande ström av delegationer. Dessa stannade normalt en till två nätter och i princip gick man från konferensbord till matbord till en säng som borde finnas nästgårds.

Behovet var mycket stort men då inträffade något som visade sig bli en kollaps för besöksströmmen. Det var sammanslagningen den 1 januari 1988 mellan Asea och schweiziska BBC till ABB. Svenska ABB hävdade sig mycket bra inom den nya koncernen, men besökens karaktär förändrades radikalt. Många stora prestigedelegationer stannade i Zürich och om de beslöt, att verkligen göra sig omaket att utöka besöket till isbjörnslandet, så försökte man arrangera detta över dagen med privatjet tur och retur. Fundamentet för Skrapan rasade bildligt.

Visst har Skrapan fått sin användning och sin beläggning, men man bygger inte studentbostäder i 25 våningar med Västerås tomtpriser.

För stadens invånare har dock Skrapan tillsammans med bryggpassager till angränsande komplex med Punkt och Gallerian bildat en inomhusstad lämpad för Västerås mörka och kyliga vinterhalvår. Skrapan och Multicenter är ett värdefullt komplement till ACC:s kongresscenter, som nu integrerats ytterligare genom det nya anslutande konserthuset. Skrapans torn kommer att bli den accent som gör det moderna komplexet komplett.

Tillbaka till toppen