Goda grannar eller...?

Om VLT och Asea, av Anders H Pers 2005.

Innehåll

 Ögonblick med Asea-män
 Asea i tidningsbranschen
 VLT och kärnkraften
 Wallenberg höll sitt ord
 Överraskaren
 Ledaren

Ögonblick med Asea-män

Han gjorde natten till dag

Den som tror att alla civilingenjörer är likadana, kan aldrig ha träffat Sven Gynt. Å andra sidan var det inte så många som träffade honom.

-Tyst! Daddy sover.

Den maningen mötte vanligen hans söners klasskompisar, när de knackade på dörren till funkishuset i hörnet av Götgatan och Åsgatan på Jakobsberg i Västerås. För att höra om Lasse eller Ingmar var hemma.

Att Sven Gynt kallades Daddy hängde nog samman med hans och Stinas yrkesår i Amerika. Sven gick också för det mesta i amerikanska fritidsskjortor med öppen krage. Han körde dessutom alltid Nash. Ett glänsande amerikanskt slagskepp vars tillverkare påstods ha Sven Gynt att tacka för en teknisk finess någonstans under huven.

Stinas kök var också amerikanskt med en teknisk utrustning långt utöver vad vi andra hade hemma.

Nå, Sven Gynt sov alltså på dagarna så att han kunde vara pigg och jobba ordentligt på nätterna. För att inte tvinga familjen till fullständig tystnad byggde han på senare år ett härbre i gammal stil bredvid funkishuset, där han kunde sova ostörd. Härbret står förresten kvar på tomten. Ni ser det lätt från gatan.

Det stod inte mycket om Sven Gynt i VLT under de mer än 40 år han arbetade hos Asea. Men det som stod står sig. Såhär skrev hövdingen Ragnar Liljeblad:

Under de senaste decennierna har utvecklingen av stora maskiner skett i våldsam takt med ofta jättelika språng i storlek. Här har Gynts skarpsinne och intuition firat triumfer.

1951 gjorde Asea konstigt nog misstaget att utnämna Sven Gynt till direktör och chef över en mängd medarbetare som bara arbetade på dagarna. Sven bad förstås att blir befriad från personaluppdraget och återgick till att tänka ut bättre maskiner.

Gynts var en modern familj och Sven intresserade sig mer än många av den tidens fäder för sin hustru och sina barn. En skollovsvecka körde han grabbarna och ett par av deras kompisar till fjällstugan för att åka skidor. En av sönerna fick köra ett stycke fast han knappt nådde över ratten med blicken.

Nästa morgon ringer en nervös röst från Asea:

-Har ingenjör Gynt haft tillfälle att gå igenom ritningarna?

-Vilka ritningar?

-Ritningarna till turbinen i Indien som har kollapsat. Läget är desperat nu och ingenjör Gynt är den ende som kan lista ut av ritningarna vad det är som kan ha hänt.

-Då var det nog ritningarna jag tände brasan med igår.

Det fanns en kopia kvar i Västerås och en av direktionschaufförerna satte nytt hastighetsrekord Västerås-Sälen i vinterhalkan. Sven Gynt rullade upp ritningarna och kunde vägleda teknikerna i Indien på telefon från stugan.

Ett leende snille

När Asea-veteranernas bok "Minnenas mosaik" kom ut 2004 erinrade jag mig i VLT en liten episod med  Uno Lamm. Originalbegåvningen med det halvt vemodiga leendet, den uppkäftiga hakan och den eleganta kravatten.

Uno Lamm Uno Lamm
(Foto: ABB:s arkiv)

Om ingen misstycker erinrar jag mig den igen:

När likströmsgeniet Uno Lamm kom till New York på 1960-talet för att förhandla om Aseas största kontrakt dittills - ett enormt kraftprojekt längs Stillahavskusten - tog han sig då och då tid att i förtroende berätta en del om förhandlingarna för en ung västeråsare som arbetade på Manhattan med information om Sverige till amerikanska opinionsbildare.

Vi satt i Hotel Plazas bar vid Central Park och jag började begripa ungefär hur knepigt projektet var. Men jag såg också i Uno Lamms ögon hur övertygad han var att Asea skulle ro det hela i land.

Men varför tog Uno Lamm risken att något skulle läcka ut från våra hemlighetsfulla samtal i det känsliga läge som rådde? Jag kan bara gissa att han tyckte det var bättre att jag fick veta hur sakerna låg till än att jag skulle bli offer för vilseledande information från annat håll.

Själv förstod jag att jag skulle få sparken om något läckte ut.

Snabbast - igen

Curt Mileikowsky kunde vara nästan vilken landsman som helst. Han är stockholmare till födseln men det finns ett sydländskt drag i hans väsen som satte färg på ASEA-ledningen under tio år.

Curt Mileikowsky Curt Nicoin
Curt Mileikowsky
(Foto: VLT:s arkiv)
Curt Nicolin
(Foto: Tage Berggren, VLT)

En juldag på 50-talet strax före lunch stötte VLT:s Anders Yngve Pers ihop med Curt Mileikowsky nedanför Skepparbacken i Västerås. Halvvägs mellan Aseas tegeltorn och villorna vid Stallhagen där en hel del Asea-folk bodde, bara några minuter från jobbet.

-God jul! Jaså du är ute och rör på dig?

-Ja, jag brukar gå ner till kontoret ett slag på juldan. För då får man vara ifred och arbeta lite.

Curt Mileikowsky var snabb också. Det hände sig en morgon långt senare på Arlanda att Curt Nicolin satt i SAS-planet till New York och retade sig på att maskinen inte rullade. Den skulle ha lyft för flera minuter sedan.

Han reser sig ur stolen, går fram i cockpit och knackar förstepiloten på axeln.

-Mitt namn är Curt Nicolin. Jag är styrelseordförande i SAS. Vad väntar vi på?

-Vi har fått order att vänta på en passagerare som är några minuter försenad.

-Vem är det?

-En direktör Mileikowsky.

-Vi kör!

Planet lyfter utan Mileikowsky och Curt Nicolin kommer fram till New York på utsatt tid. Vid flygplatsen väntar en bil som tar honom till hotel St Regis. En klassiker vid 55:e gatan på Manhattan, där Wallenbergbolagens chefer brukar bo på den här tiden. Snyggt men inte pråligt. Bilen stannar. Chauffören kliver ur och hämtar väskan ur bakluckan. Asea-chefen tar väskan, tackar chauffören och går mot hotelltrappan.

-Tjänare. Var har du varit?

Nicolin tittar upp. På översta trappsteget står Mileikowsky. Incheckad. Nyrakad. Leende.

När Curt Mileikowsky kom till Arlanda och upptäckte att SAS-planet redan hade gått, lyckades han övertala PanAm att låta honom åka i cockpit i deras fullsatta plan till New York som strax skulle gå.

PanAm-maskinen var snabbare än SAS-kärran. Mileikowsky landade före Nicolin. Och nu stod han här på trappan och log.

När jag på 70-talet arbetade vid Industriförbundet lyckades vi med Peter Wallenbergs hjälp - ett lättsamt, kort telefonsamtal från Kungsträdgårdsgatan - få Curt Mileikowsky att ingå i en industridelegation till USA.

I ett föredrag vid Stanford Research Institute för kungen och de övriga svenskarna kom en amerikansk expert in på ett viktigt teknisk-vetenskapligt problem som trots stora ansträngningar runtom i världen inte hade fått någon lösning.

-Lösningen kom faktiskt i torsdags i Tyskland, meddelade Curt Mileikowsky hjälpsamt.

Alltid i julottan

Åke Vrethem var VD för Asea 1949 -1961 och koncernchef ytterligare 15 år. Det var förstås inte alls så att alla västeråsare kände Åke Vrethem och hans familj. Brita och barnen.

de vrethem de Vrethem
(Foto: VLT:s arkiv)

Men Västerås var mindre då än nu och många kände igen Asea-chefen när de såg honom. Det öppna, ljusa ansiktet. Den fredliga, nyfikna blicken. Det var med honom som med Axel Iveroth, Industriförbundets ledare. Trots att de hade stora ansvar och hela tiden mycket att stå i verkade de aldrig jäktade. De flåsade inte för publik.

På den tiden var domkyrkan i Västerås alltid proppfull till julottan. Man fick lov att vara ute i god tid för att få en hygglig plats. Så man kunde se prästen i predikstolen. Den riktiga predikstolen som hängde från en av pelarna längs norra väggen i skeppet. Med alla tjocka vinterkläder blev det snabbt trångt i bänkarna.

Vrethems gick alltid i julottan. Hela familjen. Åke först. Reslig i slank rock. Långa, lugna steg. Huvudet högt.

Ett halvt steg efter honom Brita med ungarna i släptåg. Vrethems såg glada ut när de kom uppför gången mellan bänkraderna. Det smittade på något sätt av sig även på oss som intet hade med Asea att göra. Vi kände att Vrethems var ett med Västerås såhär på juldagsmorgonen.

När han lämnade över företaget åt Nicolin kom Åke Vrethem lite i skymundan och en del yngre industrimän i landet var snara att räkna bort honom. Vid viktiga sammankomster i Stockholm med näringslivets ledarskikt kunde Aseas mångårige styrelseordförande Marcus Wallenberg då markera sin stil genom att i allas åsyn slå sig ner och resonera på tu man hand med Åke Vrethem.

Det gladde en närvarande västeråsare.

Tillbaka till toppen

Asea i tidningsbranschen

När Hitlers Stortyskland började växa fram ökade den politiska aktiviteten även i vårt land. Inom den västmanländska industrin gjorde sig en del unga krafter gällande, de fick ögonen på Västmanlands Allehanda, som kom ut på eftermiddagarna i ett par tusen exemplar.

Kapital mobiliserades från Asea, Metallverken, Fagersta och andra bruk i länet och så slog man till. Ny chefredaktör och en delvis ny redaktion anställdes, fina lokaler inreddes vid Kopparbergsvägen och 1937 gick tidningen över till morgonutgivning - VLT skulle få se hur en sådan skulle göras.

Asea var sedan många år trycksakskund hos Länstidningen. Beställningarna var kanske inte så väldiga men Asea var ändå en av våra större kunder på tryckerisidan. Plötsligt annullerades alla beställningar från den stora industrin! Det var knappast att missförstå.

Den här episoden från åren då åtskilliga svenskar beundrade Hitler, berättar Mattias Pers i "Innersidan", en bok som VLT gav ut till sitt 150- årsjubileum 1981. Tias, som han kallades, hade kommit till VLT 1913 och var dess verkställande direktör från 1934 till sin pensionering 1961. Han fortsätter:

Vad var att göra? Jag var djärv nog att begära ett samtal med Aseas verkställande direktör Arthur Lindén. Jag blev mottagen och framförde mina synpunkter på Aseas aktion. Något samtal blev det knappast. Direktör Lindén förklarade att jag måste ha missuppfattat saken - Asea befattade sig inte med Västmanlands Allehandas affärer - och efter några minuter stod jag ute på gatan igen.

Någon tid därefter såg jag i tidningen att Aseas styrelse skulle sammanträda i Västerås. Här var landshövding Murray ledamot, och jag kände honom en smula från Musiksällskapet där han var ordförande - jag var sekreterare. Jag lade fram min sak för Murray - jag minns att jag frågade honom om meningen var att de borgerliga tidningarna skulle slå ihjäl varann på morgonen och lämna eftermiddagsfältet fritt för det socialdemokratiska Folkbladet.

Strax efteråt fick jag ny inställelsetid hos Asea-chefen. Samtalet började inte så bra. När Lindén frågade efter mitt ärende, svarade jag ofint att jag av landshövdingen fått uppfattningen att det var direktör Lindén som hade ärende till mig. Färgen steg i den mäktiges anlete och bättre blev det inte efter nästa replikskifte:

-Ja, VLT är visst ledsen över några förlorade trycksaksbeställningar?

-Nej, det är en ny missuppfattning, svarade jag. VLT har lyckats skaffa ersättning för Aseas order och vill faktiskt inte ha tillbaka en kund, som uppträder som Asea gjort mot oss. I fråga om tidningsutgivningen var vi emellertid intresserade av Aseas planer. Jag blev inte utvisad, vill tvärtemot minnas att vi "pratade tidning" en god stund.

Fram mot sommaren året därpå -1939 -kom beskedet att Allehanda skulle slå igen på hösten. Personalen hade redan sagts upp. Det var en nyhet för mig, skriver Mattias Pers:

Men jag tog det nog som ett svar från Lindén…

VLT:s förhållande till Asea utvecklade sig sedan i annan riktning. Vid ett Rotary-sammanträde fick jag en förfrågan av Arne Lindén, son till Asea-chefen, om inte VLT skulle kunna åtaga sig tryckningen av Vi Aseater, Asea-tjänstemännens personaltidning.

Efter ett år blev affären större - personaltidningen utvidgades då till alla Asea-anställda och upplagan gick upp till närmare 30 000.

Tillbaka till toppen

VLT och kärnkraften

En del av er minns kanske hur den svenska kärnkraften fick sin politiska sprängkraft. Det var när centerpartisten Birgitta Hambraeus 1972 frågade industriminister Rune B Johansson i riksdagen om kärnkraftens risker, framför allt hanteringen av avfallet.

Hennes initiativ tände centerledaren Thorbjörn Fälldin och så var centerns motstånd igång. Inför valet 1976 stod centern och kommunisterna mot socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet, som alla tre då ändå hade backat en bit från sin tidigare kärnkraftsentusiasm.

Ett par år senare lanserade Fälldin idén om folkomröstning och så blev det. Avveckling beslöts även om tidplanen så småningom mjukades upp.

Västerås var på sitt sätt den svenska kärnkraftens hemstad. Här låg Asea-Atom Här hade stora pengar investerats i en internationell framtidsbransch. Här fanns teknisk och ekonomisk sakkunskap. Både Aseas egen och expertis från amerikanska Westinghouse. Det hela var en dramatisk jättesatsning som angick hela Västerås.

Den angick förstås också VLT. Hur ställde sig då tidningen på ledarplats under den hårda rikspolitiska långköraren kring kärnkraftens vara eller inte vara? Seger eller nederlag för Asea?

Låt oss lyssna till en fristående bedömare. Statsvetaren Anders Wettergren har disputerat på en avhandling om svensk partipropaganda och är andreredaktör vid Göteborgs-Posten. I "Stridsfrågor och stilbildare!", en nyutkommen bok om den liberala pressen, står han för kapitlet om kärnkraftsdebatten. Här kommer några axplock:

- Till de mer kärnkraftsoptimistiska hörde Vestmanlands Läns Tidning - med Asea-Atom i Västerås. Visst kan vi ta det långsammare, påpekade tidningen men underströk att då måste man också klargöra konsekvenserna

- Både Vestmanlands Läns Tidning och Gefle Dagblad fortsatte sin argumentering för kärnkraftsutbyggnaden. Den förra "vägrar ställa upp i något korståg mot kärnkraften". Till de uttalat kärnkraftsvänliga hörde även Upsala Nya Tidning.

1975 gjorde folkpartiet en reträtt: Ingen fortsatt utbyggnad.

-Direkt fördömande var Vestmanlands Läns Tidning. Totalt ger folkpartiförslaget inget tillfredställande svar på de svenska energiproblemen, framhöll tidningen. I ett liberalt parti borde man vara medveten om behovet av en effektiv energiproduktion.

Anders Wettergren erinrar om att Fälldins engagemang och väljarnas skepsis mot kärnkraften hjälpte centern att ta röster från socialdemokraterna. Men kärnkraften splittrade de borgerliga partierna och undergrävde deras trovärdighet. Göteborgs-Posten, Jönköpings-Posten, Upsala Nya Tidning, VLT och andra var uttalat kritiska till Fälldins hållning. Bland liberala tidningar var å andra sidan DN den som hårdast drev kampen mot kärnkraften till dess den nye chefredaktören Hans Bergström vände kompassen 180 grader.

Någon kan fråga om VLT:s kärnkraftsvänliga hållning mest berodde på att tidningen inte ville förlora prenumeranter bland Asea-folket. Eller om den byggde på en klar egen uppfattning. Mitt svar är att VLT hade tillgång till lokal sakkunskap, vägde argumenten och skrev utifrån en väl grundad egen uppfattning. Tidningen har ju heller knappast i andra sammanhang gjort sig känd för att spotta på fingret och känna efter vart vinden blåser.

Tillbaka till toppen

Wallenberg höll sitt ord

När 60-talet kom var det ganska allmänt känt i Västerås att Asea var på väg ett få en ny chef. Det låg en känsla i luften att Asea och andra svenska storföretag stod inför en ny tid. Med nya förväntningar på marknaderna och i verkstäderna. Asea behövde en ny motor i Västerås.

Men vem?

Alla var klara över att valet av en ny chef låg i Marcus Wallenbergs händer. Asea var i stora stycken Wallenbergarnas skapelse. Marcus, farfar till dagens kusiner Marcus och Jacob, hade under många år drivit på företagets utveckling inom och utom landet. Han var också sedan länge styrelsens självklare ordförande.

Spekulationerna om vem Wallenberg skulle utse till Aseas vd drev som en gräsbrand. För VLT var det fråga om årets största nyhet. Tidningen måste kunna tala om för läsarna vem som skulle bli chef. Inte vem som kanske skulle bli det.

Tiden gick. Ingenting sipprade ut. Tänk om någon av stockholmstidningarna…

Redaktionschefen Ingemar Garpe pressade på Anders Yngve Pers:

Det lyckades. Marcus Wallenberg förklarade att saken inte var avgjord än. Det kunde komma att ta lite tid.

-Men när det blir klart måste VLT vara först med nyheten.

-Det lovar jag.

Veckorna masade sig fram. Skulle Wallenberg komma ihåg vad han hade lovat?

En kväll ringer telefonen hemma hos Anders Yngve. Det är Marcus son Marc:

-Pappa har bett mig ringa och säga att redaktör Pers kan nå honom på ett telefonnummer i utlandet som jag har här.

Och mycket riktigt. Marcus Wallenberg höll sitt ord och gav VLT nyheten före alla andra: Curt Nicolin, vd för Stal i Finspång blir chef för Asea.

Marcus Wallenberg Percy Barnevik
Marcus Wallenberg
(Foto: Tage Berggren, VLT)
Percy Barnevik
(Foto: ABB:s arkiv)
Tillbaka till toppen

Överraskaren

När Percy Barnevik, lång och rätt vildvuxen, under sina första dagar i Västerås kom dängande med sin portfölj längs Stora gatan gick det en vind genom stan. Här hade Västerås fått något alldeles nytt att rikta blicken mot. En helt annorlunda industriledare. Med skägg på hakan och sälj i blicken. Som skrattade så fort det föll honom in.

Den här gången var han på väg till Leanders antikvariat i gamla VLT-huset för att rumstera om bland Börjes boktravar. Hans far var boktryckare men vi visste väl inte då att sonen var en intensiv boksamlare med rara exemplar på sina hyllor.

Percy Barnevik betydde drama också. I företaget och i pressen.

Tidigt en måndagsmorgon den 10 augusti 1987 väcker telefonen mig hemma i sängkammaren på Fjällsta utanför Hallstahammar. En dam i Aseas växel meddelar att Percy Barnevik vill tala med mig. Så jag sätter mig upp.

-Det är en bil på väg och hämtar dig. Jag vill tala med dig om ett par saker som gäller Asea.

När jag har fått på mig kläderna rullar en lång svart bil fram till farstubron. Jag kliver in. Bilen går mot Västerås. Chauffören är lika pratsam som i gangsterfilmerna. Jag får inget veta.

ABB bildas, löpsedel ABB bildas, löpsedel
(Foto: VLT:s arkiv)

Plötsligt bromsar han in. Bredvid oss står en lika lång och svart bil. Ur den vecklar Percy Barnevik ut sig. Han kommer över och sätter sig bredvid mig. Vi rullar mot Stockholm.

-Asea går ihop med Brown Boveri. Det blir klart idag. Jag ville att du skulle få nyheten på rätt sätt. Så du har bilden klar från början.

Med stora, säkra penseldrag målar han upp bilden av en slagkraftig svensk-schweizisk storkoncern som kan hävda sig mot giganter som General Electric och Siemens. Han har förstås portföljen full av nyprintade dokument. Den som dragit fram dem ur maskinen på Asea och andra invigda har vetat att de skulle mista sina jobb om något skulle läcka.

Han räcker mig tre ark märkta Strängt konfidentiellt som jag får behålla. Texten börjar såhär:

1. Huvudsyftet är global expansion, särskilt har nämnts Nordamerika, delar av Asien och Europa. Expansion befrämjar sysselsättning i största allmänhet.

2. Expansionen är inte bara önskedrömmar utan grundas på ökad konkurrenskraft genom starkare marknadspositioner (särskilt EG9, längre serier - lägre produktionskostnader, kompletterande teknik/produkter.

3. Överlägsna FoU-reserver ( företagen uppger sammantaget 6 miljarder SEK och 12 000 personer) är största garantin för framtiden.

Lite längre fram i texten:

Vi skall inte ut och propagera för att Sverige-inflytandet blir stort - särskilt inte i massmedia, då det kan skada relationerna med våra partners.

Mot slutet skriver Percy dock:

Bolagets namn blir ASEA BROWN BOVERI. ABB. Ute i världen kommer samgåendet, utan tvekan, att uppfattas som att Asea tagit över.

Det låter starkt. Men västeråsarna blir nog oroliga när de får höra att Asea ska styras från Schweiz, säger jag. Percy har räknat med den invändningen och svarar direkt:

-Vi kan inte tackla Europa från Ottar-kontoret i Västerås.

När Percy är klar med sin stackato-berättelse och jag har hunnit ställa de frågor jag kommit på i hastigheten bromsar chauffören igen.

-OK. Jag åker vidare till Stockholm och träffar de andra. Du tar bilen här bakom tillbaka.

Javisst. Där står bilen som Percy hoppade ur. Den har hängt med oss från Västerås.

På vägen till VLT frågar jag mig: Hur ska ledaren i VLT skrivas för att bli begriplig för andra än dem som vet mycket om finanser och internationell företagsamhet? Storaffären angår ju nästan alla västeråsare. Det blir såhär:

Tillbaka till toppen

Ledaren

Spelöppning

Ledare i Vestmanlands Läns Tidning, av Anders H Pers

Åke Hellman har skjutsat Asea-chefer sedan Thorsten Ericsons tid. Han ångrar inte att han tackade nej till att ta över fädernegården en bit bortom Långängarna, när han var 18 år. Den långa Mercedes, i vilken han dag och natt transporterar den nästan lika långe Percy Barnevik, är försedd med två telefoner i baksätet. Från dem ringer Asea-chefen till medarbetare i närheten eller långt borta. Långa och korta, entusiastiska och krävande samtal om varandra. Det händer någonting hela tiden på Åke Hellmans rullande arbetsplats.

Han delar denna erfarenhet med tusentals andra Asea-medarbetare. Därför blir också västeråsare i allmänhet numera snarast en smula otåliga om det inte händer något nytt och spännande hos Asea.

Curt Nicolin och Percy Barnevik lugnar oss emellertid nu på den punkten med ett jättelikt schackdrag. En spelöppning mot det Europa, som våra politiker inte vågat föra oss in i.

Den inom Asea efterlängtade sammanslagningen med schweiziska Brown Boveri är ingen livstidsförsäkring för vare sig arbete eller aktieutdelning här hemma. BBC, som Brown Boveri förkortar sitt namn, ställde in utdelningarna både i fjol och förfjol. Skeptiska betraktare påpekar att efterfrågan på kraftverk, en av företagets livsnerver, är svag ute i världen, inte minst vad gäller kärnkraftverk.

Men för Asea - och därmed i praktiken också för Västerås - innebär sammanslagningen en chans, en inträdesbiljett i respekterat sällskap in på marknader, där Asea trots alla framgångar på andra områden, inte ensamt orkat slå sig fram till en stark ställning.

BBC för också med sig ett manstarkt forskarlag i boet. Det har inte lyckats med allt det satt sig före.

De erkända analytikerna hos Morgan Stanley i London visar tex att ett kostsamt arbete på att utveckla ett batteri att driva elbilar med väntat femton år på resultat.

Men i år spår företagsledningen i Schweiz dubbelt överskott från förra året och för Asea innebär BBC:s forskningstillgångar en chans att gå snabbare fram än som annars varit möjligt i den konkurrens, som leds av de stora industrinationerna.

Stor är inte alltid bäst. Men på de områden, som även i fortsättningen är Aseas huvudsakliga, blir storleken ofta avgörande för förmågan att slåss.

Västerås har anledning att se söderut med goda förhoppningar om framtiden.

Texten licensieras, efter godkännande av författaren 2018-11-29, enligt Creative Commons  (CC BY 4.0).

Tillbaka till toppen